Det började på 1870-talet

Ljunga Park Hotel & Konferens, Nordeuropas största trähus har anor ända tillbaka till 1882. Då var det luften som ansågs självläkande mot lungsjukdomar som fick folk att vallfärda till kurorten Sävsjö. Själva byggnaden restes under åren 1905-1907 och sedan stod ett toppmodernt behandlingshem mot tuberkulos klart för att tas i bruk. Moderniteter som elektricitet och radio på rummen var en självklarhet.

Byggnaden blev samhällets mittpunkt och hade under sina glansdagar hela 250 anställda och Göteborg stad skötte driften. Men tiderna förändrades man fann botemedel mot tuberkulos och det gamla sanatoriet stod under ett tag helt tomt. 1999 kom glädjebudet nu skulle det bli en hotel- och konferensanläggning! Ljunga Park renoverades om år 2000 till en modern hotell- och konferensanläggning med krog, vinkällare, och toppmodernt kök. Rummen är generösa och helheten är vacker herrgårdsmiljö.

 

Läs hela historien....

Det började på 1870 talet

Lungtuberkulos var tidens stora folksjukdom som hade nått Sverige från kontinenten. Några botemedel kände man inte till, men luft, vila och gödning kunde leda till självläkning visste man.

1864 - Järnvägen kommer till Sävsjö

År 1864 kom järnvägen till bygden och stationen placerades där banan korsade den gamla landsvägen från Vetlanda mot Jönköping. Nybyggare strömmade till och samhället Sävsjö växte fram. Det unga lilla tilltalande stationssamhälle med sin präktiga barrskog bara några hundra meter från stationen - det var bara barrluft som gällde - hade verkligen alla förutsättningar för att bli en kurort för lungsjuka. De första kurgästerna kom på eget initiativ för att återvinna hälsa och kraft och fick i stort sett sköta sig själva. Någon form av sjukvårdsinrättning fanns ännu inte och många av kurgästerna logerade i riskojor i skogen. Om det kunde vara nyttigt för lungsjuka kunde man ju fråga sig, men allt gick ut på ”friluftsliv i den herrliga skogen”

1874 bildas ett bolag för att driva sanatorie-verksamhet och 1875 noteras i Jönköpings tidning att ”ett Säfsjö aktibolag bildades med ändamål att organisera vård åt bröstlidande”.

 

mindrebyggnad1876 kan man även läsa att ”skogsaktiebolaget i Säfsjö ämnar uppföra en köksbyggnad intill den förut uppförda paviljongen på det att kurgästerna ej behöfva besöka restaurationen å hotellet wid stationen utan kan utan afbrott wistas i skogen hela dagen”. Då byggdes också den första enkla villan och längs med solsidorna gjordes en öppen veranda med plats för många vilstolar – kuren var ju ett lapande i solen och frisk luft i den ozonmättande barrskogsluften. Flera liknande villor följde och grupperade sig i skogen runt den första och villorna gav säkert ett mycket enkelt logi, mest tak över huvudet. Men så mycket mer behövdes kanske inte eftersom anläggningen bara var öppen sommartid.

Sävsjö kurort blev välkänd

Sävsjö kurort blev så välkänt att många inte fick plats i villorna utan istället hyrde rum av privatfamiljer i samhället vilket gav Sävsjöborna välbehövliga extrainkomster. Men rumsuthyrningen gav smitta också, man hade inte så klara begrepp om hur sjukdomen spred sig. Många av samhällsborna, särskilt de yngre drabbades av ”lungsoten”, ofta med dödlig utgång.

På kvällarna samlades man i restaurations-villan och avslutade dagen med en rejäl punchkur och den som ville kunde dricka obegränsat. Det anordnades också baler och andra festligheter och sanatoriet blev ett riktigt nöjescentrum. Samhällsborna fick också delta i festligheterna mot en avgift på en krona. Det framgår inte klart, men förmodligen gällde kronan för hela säsongens samtliga evenemang, för en krona var ju mycket pengar på 1870-80 talet.

1900 - avverkning av skogen är nära

Vid mitten av 1880-talet började antalet kurgäster avta. År 1882 fann en tysk läkare tuberkelbacillen och det gjordes försök med andra behandlingsmetoder. Sanatoriebolaget ombildades men nedgången fortsatte och det ena bolaget följde efter det andra.  Fortfarande kunde kurgäster hyra rum i villorna eller hos privatpersoner. Men restaurationsvillan var stängd och de flesta gästerna hade avtal med Stora hotellet som skickade maten med bud. Anläggningen och vården var föråldrad och hankade sig fram några år. Driften tycks aldrig helt ha legat nere, men 1905 var det nära. Villorna stod nämligen på ofri grund och markägaren sålde området. Den nye markägaren ämnade avverka skogen, men avverkning gick inte så snabbt på den tiden. Ryktet om skogen spred sig däremot snabbt och platsen som var så väl lämpad för sanatorieverksamhet räddades.

 

1907 - Sanatoriebyggnaden står färdig

byggarbetareHösten 1905 bildades ett nytt bolag. Villorna och skogsområdet förvärvades. Doktor Tideström, som också var delägare i bolaget anställdes som överläkare och nu gick det raskt undan. Tillsammans med en arkitektfirma i Eksjö ritade Tideström den byggnad, som i dag är Ljunga Park. Redan 15 juli, 1907 var ett nytt, stort och modernt sanatorium färdigt och inrett för att ta emot de första patienterna.

Byggnaden är i trä, undantaget bottenvåning som är av betong. Den är uppförd i tre våningar med 80 meter lång fasad mot söder. Byggnadskomplexet består av tre ”armar” och i den mellersta som sträcker sig mot norr fanns matsal, kök mm. Patientavdelningarna var i de båda sidoflyglarna och i det centrala partiet, hall, bibliotek, läsrum och musikrum. De flesta i personalen fick sin bostad i byggnaden. Två till tre bodde i varje rum vilket inte var dåligt i början på 1900 talet. Underläkare fick rum över huvudentrén och var han gift fick paret disponera en dubblett med litet pentry. Lönen vid den här tiden bestod av kost, logi, fri tvätt och en liten kontant lön.  Arbetstiden var lång och man fick ledigt ungefär en söndag i månaden.

Sanatoriet blev landets största privata anstalt för lungsjuka med 81 vårdplatser fördelade på 27 rum för enskilt rum och 54 i halvenskilt.

 

Elektriskt ljus från egen kraftstation

Samhället fick inte elljus förrän år 1910 men på sanatoriet fanns elektriskt ljus från egen kraftstation vid Mejensjögatan, där också den mekaniska tvättinrättningen låg.  Alla moderna bekvämligheter fanns. I sanatoriet och överläkarvillan som byggts samtidigt som sanatoriet något hundratal meter åt sydväst i skogen fanns 550 st. lampor monterade.

Hela anläggningen var försedd med värme-ledning och uppvärmningen skedde med lågtrycksånga från ångpannor i källaren.

Och det finaste av allt, sanatoriet hade WC och egen kloakledning med septiktank. Vatten fick man från en grävd brunn som med en pump driven av elektrisk motor tryckte vatten upp till 2 plåtcisterner i östra bottenvåningen och det gick åt omkring 20m3 per dag.

 

En vacker park anläggs

Framför sanatoriet anlades en vidsträckt park med slingrande gångar, rabatter, gräsmattor och krocketplan. Krocket ansågs vara ett lämpligt spel för lungsjuka som skulle vistas ute utan att anstränga sig för hårt. Lite här och var i parken och i skogen fanns sittbänkar för den trötte. Bron över ån gjordes bred och körbar och vägen upp genom skogen lystes upp av gatlyktor. Bakom sanatoriet vid norrsidans gavel mellan höga tät granar fanns en ganska smal och mörk bakväg som användes av personal och på den fördes också i stillhet de patienter bort som avlidit.

Sanatoriet, landets största privatsanatorium och något av ett lyxsanatorium blev snabbt välkänt och patienterna lät inte vänta på sig. Bara under de första verksamhetsåren behandlades omkring 500 personer. De flesta relativt unga och inte så hårt angripna och de behandlades med gott resultat.

Men ibland såg samhällsborna en godsvagn med ett stort kors på dörren stå vid stationen och då visste man en sanatorist dött och skulle resa hem.

 

 

1930 talet - En stor tillgång för samhället

midsommar1927Ljunga Park midsommar 1928.
Bild från: Jönköpings Länsmuseum

Sanatoriet var under alla år en stor tillgång för samhället. Köpmännen fick köpstarka extra kunder och någon fick tillfälle att göra affärer uppe på sanatoriet. Bokhandeln hade i flera år en tillfällig filial och sålde tidningar och vykort mm. I fotografens mörkrum nere vid Stora torget framkallades under många år sanatoriets röntgenbilder. Sanatoriet lät inreda bageri nere vid ån som fick leverera allt bröd. Men vikigast av allt var dock att sanatoriet gav många arbetstillfällen.

Vid kökets jättespisar började arbetsdagen kl.6 med vällingkok och fortsatte sedan i jämn ström med måltider till patienter och personal. På 1920-30 talet hade sanatoriet 90-100 patienter och om omkring 50 anställda. Det blev åtskilliga portioner och fram emot kl.21 var arbetsdagen slut.

Första bröllopet på Ljunga Park

Om inget särskilt inträffade var de lediga var femte söndag. Maskinisten anställdes i unga år och blev kvar till pensionering. Han gifte sig år1918 och bröllopet hölls på sanatoriet, det enda som hållits där fram till Ljunga Parks tid.

Av alla kategorier anställda var vaktmästern den som hade längst tjänstetid med fyrtiosex anställningsår. Han var sanatoriets ansikte utåt. Oftast var det honom nyanlända patienter först mötte då han nere på stationen tog hand om deras bagage, med uniformsmössan med beteckningen sanatoriet. Han sågs ofta i samhället komma gåendes med en dragkärra fylld av patientens resgods och det var också han som uträttade de viktigare ärendena nere i samhället.

 

Kräfskiva och slädfärd

Två årliga evenemang tilldrog sig särskilt hela samhällets intresse. Det ena var den årliga kräftskivan i augusti eller rättare sagt det ståtliga fyrverkeriet som brändes av när kvällen mörknat. En stor skara samhällsbor stod nere i skogsbrynet för att titta på det praktfulla fyrverkeriet.

Det andra evenemanget som lockade många nyfikna var vinterns stora slädparti. Det var en imponerande och vacker syn, den långa raden av slädar som passerade stora torget. I alla slädar satt påpälsade sanatorister och runt alla hästhalsar satt det glänsande bjällerkransar som klingade.

1930 talet- Patient på Sanatoriet

maskerad
Ljunga Parks patientmaskerad på Valborgsmässoafton.
Bild från: Jönköpings Länsmuseum

Den stora gula träbyggnaden var verkligen storslagen och den blev ännu mäktigare då det ursprungliga ”solbadet” utomhus omkring 1930 flyttades och istället byggdes ligghallar i tre våningar i direkt anslutning till byggnaden vid den västra gaveln.

Ligghallarna var öppna åt söder och ”Liggstolarna äro mycket bekväma av den s.k. Sävsjömodellen”. Filtar och kuddar fanns att köpa i flera affärer i Sävsjö och stora liggpåsar, fällar och pälsar i fårskinn vintertid kunde skaffas genom sanatoriets försorg om så önskades.

Grundlig renovering

Patientavdelningarna hade genomgått en grundlig renovering och var ändamålsenligt anordnade. Varmt och kallt vatten fanns i alla rum och de flesta rummen hade toalett. De flesta fönstrens övre parti var vridbara och ställbara så att den friska luften kunde strömma in i rummen utan att patienterna utsattes för drag. I rummen var de hygieniska kraven mycket väl tillgodosedda och för att underlätta rengöringen var alla hörn och kanter avrundade. En metodiks desinfektion gjordes efter varje patient.

Moderniteter som radioapparater och rikstelefoni

Från varje sjukrum fanns elektrisk ringledning till sjukvårdspersonal och i ett av sällskapsrummen finns en modern radioapparat installerad och från denna gick ledningar till varje patientsäng. Hörlurar fick patienten hålla med själv. Rikstelefon fanns i varje avdelning och i nedre hallen fanns en modern ljudfilms-anläggning och vintertid var det vanligen bio en gång i veckan. Det var ljudfilm som var nyheten - bio hade man haft på sanatoriet ända sedan 1910-talet.

 

korsordslosningKorsordslösning i uteligghallen.
Bild från: Jönköpings Länsmuseum
I sjukvårdsavgifterna ingick rum, kost, värme, dusch, medicinska och vanliga karbad, behandling av sanatoriets läkare, medicin, laboratorieundersökningar och röntgen, kvarts- och båg-ljusbehandlingar. Det var ingen avgift för servering åt sängliggande patienter och vårdades man utan avbrott i ett år erhölls 10% rabatt.

 

 

Vid inträde till sanatoriet erlägges en inskrivningsavgift av 20 kronor
Priser för dag äro :
Helenskilt rum 12.5o
Halvenskilt rum 10 Kr
Ingen avgift erlägges för avresedagen.
Vid avresa erlägges en avgift av 10 kronor för desinfektion.

 

För att den sjuke skulle få ett så gynnsamt resultat av sanatorievistelsen som möjligt var det viktigt att noggrant följa de givna föreskrifterna i kuren.

Dagordning från 1932:
8.oo Uppstigning
8.45 1:a frukost
9.oo Promenad
9.3o-1o.45 Liggkur
11.oo Lunch
12.oo Promenad
12.3o Extramål vid ordination
12.45-2.oo Liggkur
3.oo Middag
3.45-5.oo ”Tyst” liggkur
5.oo Kaffe med dopp
5.3o Promenad
6.15-7.15 Liggkur (frivillig söndagar)
7.3o Aftonmål
9.oo Mjölk
9.3o Sällskapsrum skall utrymmas
10.oo Släkt och tyst.

Om man utan andnöd kunde gå uppför sanatoriebacken var lyckan nådd. Hoppet om utskrivning fanns.

Sanatoriet övertas av Göteborg stad

Men tiderna förändrades och en bit in på 1940-talet började den ekonomiska situationen bli besvärlig. Man hade funnit effektiva botemedel och tuberkulosen var på tillbakagång och 1947 upplöstes bolaget och sanatoriet övertogs av Göteborgs stad.

Man rev den sista av de gamla villorna, byggde nya personalbostäder och det moderniserades och förbättrades på alla håll. Efter några år blev det dock brist på patienter, då kampen om tuberkulos varit så framgångs-rik att nya fall blev mer sällsynta.

Santatoriet blir Sävsjö Sjukhus med 250 anställda

1958 bestämdes att sanatorieverksamheten skulle upphöra och anläggningen skulle istället användas till medicinsk eftervård. Sanatoriet blev Sävsjö sjukhus.

Efter 1958 beslut var allt frid och fröjd. Göteborgs stad var fortfarande ägare och satsade ännu mer på verksamheten. Sävsjö Sanatorium blev Sävsjö Sjukhus med 119 vårdplatser och 200-250 anställda, huvudsakligen kvinnor. Sjukhuset blev samhällets utan jämförelse största arbetsplats och givetvis av ovärderlig betydelse.

Sävsjö sjukhus blir Ljunga Park Hotel & Konferens

Sjukhuset var alltså från 1958 och framåt samhällets utan jämförelse största arbetsplats och givetvis av ovärderlig betydelse.

För dyrt att driva sjukhus

Men säg den glädje som vara. Allt gick sin gilla gång till 1981. Då kom slaget – göteborgarna hade funnit att det blev för dyrt att driva sjukhuset. År 1985 avvecklades verksamheten och Göteborgs stad lämnade byggnaden och skogsparken till försäljning. Erbjudandet stöttes och blöttes och utreddes på alla nivåer. Vad skulle den stora träbyggnaden kunna användas till?

Flyktingsluss driven av Röda Korset

Det blev inget kommunalt köp och den 11 december 1985 meddelade Smålands Dagblad att ”Sävsjö Sjukhus sålts och skall bli hotell”.  Fast hotell blev inte. Istället blev det flyktingsluss och i början av 1988 efter diverse reparationer övergick det till regelrätt flyktingförläggning som drevs av Röda Korset. Med 52 Nyinredda rum kunde man ta emot upp till 250 personer. Så blev denna byggnad som en gång varit ett lyxsanatorium en fristad för förföljda och utblottade människor från jordens alla hörn.

Våren 1994 upphörde förläggningens verksamhet, varvid Sävsjö kommun köpte fastigheten och det omgivande skogsområdet. En investering för framtiden sa man, och var inte främmande för att riva byggnaden och stycka parken till småtomter. Men innan något hann hända blev det andra tider med ringa intresse för bostadsbyggande. Den pampiga gamla träbyggnaden av länsmuseet klassat som kulturhistoriskt värdefull fick stå kvar.

Till vad skulle byggnaden användas?
1999 kom glädjebudet - Hotel- och konferensanläggning!

Intresset från samhällsborna var stort och förslagen många. Inget av dem blev det dock. Hösten 1999 kom så glädjebudet att byggnad och parkområdet var sålt och kommit i händerna på personer som hade både resurser, vilja och förmåga att göra något av det hela. Sanatoriets vänner kunde andas ut. Köket förnyades och ett par rum renoverades.

storframsidaEn nyrenoverad anläggning öppnas

Redan 4 augusti, år 2000 öppnades Kvarterskrogen Ljunga Park. De inre utrymmena renoveras efter hand – mycket pietetsfullt- och anläggningen har omvandlats till Hotell Ljunga Park med restaurang, konferenslokaler, festvåning och moderna hotellrum med en förnämlig bröllopssvit.

Målningarna i det före detta musikrummet, målade av konstnären och professorn Otte Sköld, chef för Nationalmuseet 1950 fram till sin död 1958, har bevarats . Sävsjö sanatorium fick konstverket, döpt till Folkvisan av Otte Sköld i gåva. Den ena tavlan heter ”Flickan under rönn” och den andra ”Vårvisan”. De båda tavlorna är förlagor till två väggmålningar i Göteborgs konserthus och gåvan utgjorde 10-15 cm tjocka murblock som flyttats, murats in i varsin vägg och invigdes på sin nya plats 1949.

Det har ingalunda varit någon spikrak väg till framgång – tvärtom. Bekymren och motgångarna har varit många och stora men på något sätt har de alltid övervunnits och en spännande framtid går oss till mötes.